Jag har inte mått alls bra. Min värld är bara upp-och-ned. Allt är kaos, inget rätt. Går och tänker på samma sak hela tiden och det gör inte mig lyckligare ska jag säga. När jag börjar prata med folk så glömmer jag smärtan och blir upptagen med annat. Något jag har lärt mig att om jag börjar bli nervöss eller vad som, så måste jag bli underhållen med vad som som hälst.´